söndag 9 mars 2014

Valle del Cocora

Uppdatering fran Colombia:

Erika har akt pa en ordentlig forsylning och har vilat hela dagen pa hostellet. Haller alla tummar och tar och hoppas pa att det snart gar over.

Jag har under dagen gjort en vandring i den kanda dalen Valle del Cocora tillsammans med Riikaa (En fins tjej som vi traffade for forsta gangen i Medellin och nu traffas igen). Innan vi borjade vandringen hade vi hort att man inte behovde nagon guide for att ga den korta slingan som skulle ta cirka 4-5 timmar. Sa vi borjade ga och ga och ga... Men stigen villa aldrig ta slut. Det gick uppfor och uppfor och uppfor... Till slut borjade vi undra och vi verkligen var pa ratt spar. Val uppe for den extremt langa backen traffade vi tva sweischare och en colombians guide. Guiden stannade oss och undrade var vi var pavag. Det visade sig att vi hade vandrat upp pa "fel" berg. Vid denna tidpunkt visade det sig att vi var 3000 meter over havet. Lite chockade och tacksamma over att vi traffade pa den snalla guiden borjade vi traska nedfor och fick en guidad tur pa kopet. Tillslut hittade vi fram till dalen som ar kand for sina palmer som ar Colombias nationaltrad.

En lang och handelserik dag! Imorgon aker vi till Cali for att dansa salsa :-)

tisdag 4 mars 2014

Costa rica i bilder, del 2

Var sista dag pa Cista ricas vastkust akte vi pa val-saffari i den marina nationalparken Marina Ballena. Besvikelsen var stor da vi insag att valarna inte dok upp just den har dagen. Men lyckan blev nastan fullandad da vi fick se stora skoldpaddor och vackra delfiner.




De sista fyra dagarna spenderades pa den ostra sidan av landet. Stilla havet byttes ut mot karibiska havet. Vi bodde i en liten hippe-stad som heter Poerto Viecho. Jag diggar mycket av det som hor hippie-kulturen till, typ yoga, veggo-mat och kreativa manniskor. Jag blir bara sa trott pa alla droger.

De sista dagarna delade vi upp oss lite. Pappa och jag hyrde cyklar och gick pa guidad tur i en choklad-farm, medan Danny och Erika gosade med sengangare och krokodoler. har kommer bilder fran pappas och mina aventyr. Erika far komplettera i ett senade inlagg.

Har cyklar pappa och jag till Manzanilla. Det ar en liten by med en nationalpark som gransar till Panama. Bamse-vagor, sa det var lite klurigt att bada!




Den guidade turen pa choklad-farmen var mycket spannande. Vi fick lara oss massor, bade och frukten och om produktionen. 

Frukten ser ut sa har. Den ar gul nar den ar klar for att skordas.

Innuti frukten finns en supergod fruktsaft och manga karnor. Det ar karnorna som senare blir choklad.
 Efter att saften och karnorna separerats soltorkar karnorna i 1-2 veckor.

 Var fantastiksa guide tillverkade sedan choklad som vi fick smaka. Det ar ett enormt arbete som ligger bakorm varje chokladbit. Efter denna guidade tur blir det ingen mer Marabou. Bara fair-trade!
 Fardig choklad! Bara choklad, inga tillsatser :-)


Hej svejs /Elvira

måndag 3 mars 2014

Costa Rica i bilder, del 1

Under vara tva veckor i Costa Rica hade vi aran att ha vardens basta frammande. Pappa Johan och Snygga Danny gjorde vara tva veckor i det avlanga landet oforglomliga! All tid da de var har hade vi full fokus pa att umgas och njuta. Darfor kommer ett par blogginlagg med bilder som sammanfattar dessa fantastiska veckor.

Vi borjade vart aventyr i Montverde. Dar besokte vi en utrotningshotad skog som kallas "cloud-forest". Det ar precis som det later, en skog i molnen. Vaxterna far narig fran molnen som alltid ar i samma hojd som skognen. Coolt!


Dessutom passade vi pa att aka zip-line over ljungeln! Det var en upplevelse vi aldrig kommer att glomma! Adrenalinet flodade :-) . Som ni ser var pappa lite skraj innan aventyret borjade! Det finns en as-haftig film nar vi aker den langsta zip-linen, tyvarr ar det for stor for att ladda upp!


Efter molnskogen och Montverde akte vi mot kusten till en stad som heter Samara. Har var det snorkling och dykning som var hogsta prio! Erika och jag gjorde vart forsta dyk i Stilla Havet! Spannande! Pappa och Danny snorklade.




Vart tredje stopp var Manuel Antonios och omradets kanda nationalpark. Dagen i nationalparken bjod pa apor, tvattbjornar, odlor och en sengangare!Forutam alla djuren var strandena i omradet helt fantastiska :-)




I Manuel Antonio tog pappa och jag en surflektion som vi tyvarr inte fangade pa bild. Det kanske var tur for pappas badbrallor sprack fran Ystad till Happaranda!

Oj oj oj sa mycket vi hann med pa bara tva veckor! Det kommer mera bilder i ett senare inlagg!

Hej hopp / Elvira

Battre sent an aldrig

Har kommer ett inlagg fran Nicuragua. Det ar alltsa cirka tva veckor sedan... I alla fall, sa bodde pa en o i en sjo i fyra dagar. Sjon heter Lago de Nicuragua och on heter Ometepe. Jag har haft svart att lara mig namnet pa on sa jag brukar kalla danna tid for dagarna i omeletten! On bestar utav tva gamla vulkaner och det finns mycket naturupplevelser pa on. En eftermiddag bestamde vi oss for att paddla kanot. Det var fint till en borjan (da vi tog bilderna). Detta var innan det blaste upp till storm och vi hade svart att komma i land! Samma natt hade vi ocksa odel-bajs i vara sangar!


En utav dagarna pa on vandrade vi till ett vattenfall. Efter tre timmars vandring i extrem hetta var det skont med ett svalkande dopp! Vattenfallet ar belaget halvvags upp pa en utav vulkanerna...


Varje kvall var det obligatorisk solnedgangs-skadning. Hela hostellet samlades pa bryggan och tittade pa nar solen gick ner! Mysigt!



Skepp o hoj /Elvira

Bergochdalbanans lagsta punkt

Backpacking ar ett fantastiskt satt att uppleva varlden pa sa manga satt! Men det finns givetvis vissa dagar som ar lite motigare an andra, och i torsdags var en sadan dag.

Det hela borjade med att vart eminenta sallskap bestaende av Elviras pappa Johan och min Danny akte hem till Sverige efter att ha rest med oss genom Costa Rica i tva veckor. En enorm saknad lamnade de efter sig och vi slogs av hur mycket trygghet vi faktiskt fatt nar vi var alla fyra! Just da och dar kandes fem veckors resande som valdigt lang tid! Dagen efter gick vi upp runt fyra pa morgonen for att ta flyget till Panama och sedan Colombia. Nar vi kommer till flygplatsen vantar vi in att incheckningen ska oppna, vilket den aldrig gor! Vi inser att vi ar pa fel stalle och hittar en laaaaaang ko en bit bort- alla som lamnar landet ska betala en taxa pa 30 dollar! Vi tar oss sa smaningom genom kontrollen och sedan, 45 minuter innan planet lyfter, lyckas vi checka in vart bagage. I sakerhetskontrollen ar kon annu langre an den tidigare och vi upptacker till var stora fortvivlan att biljetterna vi hamtat ut inte ar de vi bokat! Anslutningsflyget i Panama lyfter innan vi ens landat!

En kille vid gaten halper oss att boka om och lovar att gora sitt yttersta for att vart bagage ska komma till ratta. Val inne sitter jag brevid tva tjejer, den ena grater och den andra gor korset pa brostet- kanns ju sadar. Vi landar i Panama, far information om att vara vaskor ska komma fram i tid. Nar vi lyfter igen borjar det komme ner is fran taket i huvudet pa oss. Note to self: res ALDRIG med Copa Airlines igen!

Val framme i Colombia dyker bagaget inte upp. Receptionisten fragar med skarp ton varfor vi akte med det har flyget, det var ju helt fel! Vi fick ett telefonnummer och hon lovade ringa oss for att uppdatera oss om laget senare under dagen. Vi fick lamna var nuvarande adress, och om vi inte lamnade hemadressen i Sverige skulle hon inte hora av sig sa det var bara att skriva pa och hoppas att de insag att bagaget inte skulle tillbaka hem-hem! Kvinnan ringer dock  aldrig. Pa hostelet sager receptionisten "Ooooh shit" nar vi sager att vi reste med Copan. Vi forsoker na numret vi fick men dar svarar ingen. Jag forsoker ga till en ATM for att ta ut pengar, men den ar givetvis trasig och nar jag kommer och gar runt ett horn far jag en massa gul farg pa mig och (de enda) kladerna jag har. Gar hem till Evira som undrar varfor jag ar gul i nyllet. Framat kvallen har vaskorna fortfarande in dykt upp och vi hittar ett nummer till Copas kundservice som informerar oss om att vi aldrig checkat in nagot bagage..!

Dystra gar vi till sangs och forsoker vanja oss vid tanken att vi nog kommer fa handla in ett helt nytt bagage. Alla klader, laddare, mediciner- allt ar borta!

Dagen efter vacks jag av Eagle Eye Cherry (okej, inte den riktiga men receptionisten var superlik!) som sager att vaskorna ar haaaar! Hurra! En sadan gladje!!!

Under dagen inser vi att vi delar rum med en langare och en prostituerad tjej som ar uppe hela natterna och ockuperar duschen. Dessutom sager nagon att inbordeskrig ar pa gang att bryta ut i grannlandet Venezuela vilket helt andrar var rutt. Den lilla spanska vi kan och som hjalpt oss genom centralamerika var helt vardelos, i Colombia ar det en helt annan accent som vi inte forstar det minsta av. Dessutom varnar alla om ran och overfall.

Vi kande oss sa smaaaaa!

Nu har vi dock rest vidare till Medellin som verkar jatteharligt och pratat med tva underbara personer som vi forhoppningsvis stoter pa igen langs vagen. Vi har kontaktat ambassaden och fatt en uppdatering om sakerhetslaget och allt borjar kannas mycket lattare. Snart ar vi helt pa fotter igen och kommer sakert kanna oss hemma!

Efter regn kommer solsken / Erika

tisdag 11 februari 2014

Elvira - born to surf!

Igar var vi pa stranden och Elvira rockade loss pa surfbradan! Sjalv stekte ja pa stranden och nar klassen komm tillbaka pratade alla om klassens number 1!Hon impade pa elever och intruktorer!





Sa det blir mer surf for Elvira ned langs kusten! Jag hoppas pa att fa leka fotograf fler ganger, fota surf ar superkul!

Hasta luego!
Erika

Tikal - utomjordiskt vackert!



Har kommer lite bilder fran hapnadsvackande Tikal! Det finns inga ord som kan beskriva detta fantastiska omrade. Vi tog en eftermiddagstur och nar vi vandrade genom djungeln i morkret efter solnedgangen och lyssnade pa alla djur som lurade bakom blad och buskage hade orden sedan lange tagit slut.

Jag fragade guiden hur mayaindianerna bar sig at for att bygga dessa magnifika byggnader, varpa han log hemlighetsfullt och svarade att "Jaa, det ar ju det som ar grejen, att ingen vet." Jag kunde inte lata bli att namna att jag sett en dokumentar for nagra ar sedan som visade bilder av ritningar som hittats inuti pyramiderna som visade gudar som kom ner fran oan och som hjalpte folket bygga. Da log guiden annu bredare. "Ja jag har sett den ocksa... En del tror ju att de fick hjalp av utomjordingar..." Jag fragade honom vad han sjalv trodde och han refererade till sin tidigare guidning da han berattade om hur byggnaderna ar placerade utifran stjarnsystemet for att med hjalp av skuggor och ljus fran solens uppgang och nedgang rakna tid. Sedan tittade han uppat pa en av en de hissnande hoga byggnaderna, log om mñjligt annu mer hemlighetsfullt och fragade "Vad tror du sjalv?"


Vara kara vanner Leonor och Fred var ocksa med till Tikal! Hittils har vi helt oplanerat stott pa varandra fem-sex ganger under resans gang! Vi kanner oss nastan lite halva utan vara foljeslagare!


Solnedgang pa Tikals storsta tempel, ovanfor tradtopparna nar regnsogen vaknar till liv. Total sinnesfrid.



Och som inbitet Star Wars-fan kan jag ju inte lata bli att skryta lite om att vi var haaaar! Ingen skymt av Falken eller wookisar men det kanns anda som att vi ar i en galax langt, langt borta...


Pa vagen tillbaka till bilen fick vi se en mayaritual som utfordes av en prast fran omradet. Vi fick inga bra bilder i morkret kring den levande elden men oj sa haftigt! Tikal ar helt klart topp tre av vara upplevelser sahar langt!

Hasta luego!
Erika

Lagun de Apoyo - Nicuragua

Efter en vecka med dykning i Honduras akte vi vidare till Nicuragua. Bussresan till Nicuragua tog cirka 16 timmar. Vi valde en lang resa for att slippa att stanna i Honduras huvudstad som ar kand for att vara osaker och farlig. Val framme i Nicuragua stannade vi tva natter i den gamla kolonistaden Leon. Extrem varme och stader ar ingen bra kombo sa vi akte snart vidare till nasta stalle som blev Lagun de Apoyo. Har kommer flera bilder fran vara dager vid lagunen.

Utsiktsplats over lagunen. Lagun de Apoyo ar en vulkansjo som ar 300 meter djup. Sjon har alltsa bildats i en krater fran en gammal vulkan!

Hostellet som vi bodde pa hetter Monkey Hut och gratis GOTT kaffe ingick i priset. 

 Kaffe pa bryggan blev en daglig rutin!



Nicuragua ar mycket varmare an de lander vi varit i tidigare. Sa solskyddfasktor ar ett maste!

kram fran Nicuragua /Elvira

måndag 10 februari 2014

Utila, Honduras

Hej hopp pa er alla dar hemma! Idag ar det exakt en manad sedan vi lamnade Sverige. De forsta fyra veckorna har gatt otroligt snabbt och vi har varit med om otroligt mycket. Vi har hittills upplevt tre lander, Guatemala, Honduras och Nicuragua. Pa onsdag aker vi vidare till vart fjarde, Costa Rica, dar vi vantar finbesok fran Sverige. Pappa Johan och karesta Danny ska resa med oss i tva veckor! Det ska bli fantastiskt roligt! Vi langtar!

Har kommer lite bilder fran var vecka i Honduras. Vi tog vart dyk-sert pa en o som heter Utila. Varldens nast storsta barriarrev ligger utanfor Honduras kust och har kan man ta varldens billigaste dyksert. Vi betalade 188 US dollar var for vara fyra dagar.

 
Fem minuter efter att vart dyk-sert var kirrat! Vilken kansla! Superhaftigt! Snubben i bar overkropp ar var insrtuktor, som da och da brydde sig mer om sitt utseende an om sina elever. Den andra killen heter Ernesto och tog dyksert samtidigt som oss. 


 Chillar pa var dyk-bat. Efter de kalla natterna i Guatemala var varmen i Honduras efterlangtad! 

 Erika och Ernesto laddar infor nasta dyk!

 Efter varje dag ska all utrustning tvattas i vanligt kranvatten. Det salta vattnet sliter pa prylarna.

Den vasterlandka atmosfaren pa on har bade for- och nackdelar. En stor fordel ar att det ar sakert att rora sig ute aven pa kvallarna.

Onskar att vi hade haft en undervattenskamera for att kunna visa mer fran vara dyk. Det far bli en investering i framtiden! Det haftigaste vi sag denna gang var en SKOLDPADDA! Det var supersot!

Hej hopp / Elvira


torsdag 23 januari 2014

Underbara dagar i Lanquin

De sanste dagarna har vi befunnit oss i Lanquin. Det ar en liten by langt ut pa landet i mitten av Guatemala. Vagen dit var lang, slingrig och guppig. Men nar vi val var framme var det absolut vart den jobbiga resan. Under dagarna i Lanquin har vi verkligen kommit in i semester-lunk och tappat bade tidsen. Igar nar ett par fragade oss om vilken dag det var kunde vi inte svara.

Vi har bott pa ett hostell som heter El Retrio. En helt fantasktisk plats! Hotellet ar medvetet pa sa manga satt, vilket far mig att tycka om det annu mer. Det ags fortfarande av den maya-familj som startade det och det ar lokalbefolkningen som i stor utstrackning driver det. De vasterlanningar som jobbar pa hostellet ar volontararbetare och far mat och boenede i utbyte mot jobb. Alltsa - jag skulle verkligen kunna tanka mig att aka hit och volontara nagon gang i framtiden. Dessutom sa har maten varit underbar! Varje dag serverade en vegetarisk buffe pa kvallen! Makalost stor och god! AMAZING! Har ar utsikten fran var lilla hydda:


Lanquin ligger nara de naturliga polerna som kallas Semuc Shempay. I tva dagar njot vi av det klara vattnet och badade i de naturliga poolerna. I Semuc finns det en stor flod, som pa ett stalle rinner under jorden i grottor. Ovanpa dessa grottor har det bildats gropar och nar vatten rinner ner fran bergen bildas det naturliga pooler. En utav dagarna i Lanquin akte jag med en guidad tur till Semuc. Erika stannade hemma for att kurrera sig fran sin sjuka. Jag akte tillsammans med Fred och Leonor. Fred ar fran Frankrike och Leonor ar fran Ecuador. Ett harligt par som vi hangt med nagra dagar nu. Transporterna har skulle aldrig godkannas hemma. Vi akte cirka 25 stycken pa detta flak.



Dagen bestod av en vandring i grottorna, forsranning och bad i poolerna. I mer an en timme befann vi oss i grottorna, vilket var helt fantastiskt. Vi sammade med stearinljus for att se nagonting. Det var vattenfall och klattning inne i grottorna. Tyvarr ar inte vin kamera vattentat.

I omraden runt Semus odlas mycket kakoa. Det har ar ett kakotrad och pa bilden under saljer barnen choklad som deras familjer tillverkat. Det ar svart att forhalla sig till fattigdommen och barnarbetet som ar vanligt. Men bortsett fran det sa var chokladen god! :-)



Var guide hette Mingo och var som en apa! Har hanger han i ett trad for att fotta bilderna som ar under! Han hoppade avne ner for ett vattenfall pa cirka 25 meter for att hamta ett par skor som en tjej hade glomt! Josses!



  Semuc ar verkligen fantastiskt och en plats som alla borde besoka nagongang i livet! Vattenet ar som ett akvarium! Underbart!!


Puss o kram fran Guatemala!

/Elvira